Från fattigkvarter till hipstermecka: Historien om Södermalm

Slagfältet på Höjderna och Arbetarnas Söder

Länge var Södermalm - eller "Söder" i folkmun - Stockholms oslipade baksida. Under 1600- och 1700-talen präglades ön av lantbruk, tullstationer och avrättningsplatser (som Galgberget vid Stigberget). När industrialiseringen tog fart under 1800-talet förvandlades stadsdelens norra och östra delar till ett nav för fabriker, varv och hamnar.

Arbetarklassen strömmade till, och bostadsförhållandena var katastrofala. Familjer trängdes i kalla, fuktiga träkåkar och nödbostäder utan rinnande vatten eller avlopp. Södermalm förknippades med elände, tuberkulos och missbruk - en bild som förevigats i Per Anders Fogelströms klassiska roman Mina drömmars stad.

Rivningsvågen och Rör inte min kåk!

Långt in på 1900-talet sågs Södermalm som en slum som borde jämnas med marken. Under saneringsvågen på 1950- och 60-talen revs stora delar av den gamla bebyggelsen för att ge plats åt moderna hyreshus, kontor och bredare gator.

Men alla uppskattade inte grävskoporna. Under 1970-talet växte ett starkt lokalt engagemang fram. Kulturarbetare, konstnärer och boende protestationsrörelser krävde att de historiska trähusen och kullerstensgatorna skulle bevaras. Områden som Åsöberget, Stigberget och Vitabergsparken räddades - något som lade grunden för Söders unika karaktär idag.

Gentrifieringen och hipster-eran

I takt med att konstnärer, musiker och studenter sökte sig till de billiga hyrorna under 1980- och 90-talen började stadsdelens image förändras. Söder blev bohemiskt, kreativt och lite smårebelliskt.

Under tidigt 2000-tal tog förändringen ett gigantiskt kliv när begreppet SoFo (South of Folkungagatan) lanserades - en medveten anspelning på SoHo i New York och London. Gamla verkstäder och mjölkaffärer förvandlades till:

• Design- och vintagebutiker med handplockade retrokläder.
• Specialkaffebarer och mikrobryggerier.
• Internationella restauranger och prisbelönta hantverksbagerier.